En fashionabel resa

Nu sitter jag här vid ett stort skrivbord som likt en klippa ute på havet sträcker sig upp ur klädhögarna på golvets vågor. Jag föreställer mig att jag sitter på ett fartyg som styr mot fjärran kos, långt bortom H&M och JC, ja ändå bort till Champs Elysee i Paris. Jag sätter på min stereo som är fastskruvad i skrivbordets akter och låter tonerna av Beethovens Moonlight Sonata ljuda ut över klädhaven. Plötsligt förmörkas himlen och en våg av nya kollektioner kommer rusande över haven mot mig, likt en flock vildhästar som springer över öppna fält. Jag surrar fast mig i kontorsstolen och greppar skrivbordslådan för att förhindra en rak kollision med kollektionerna. Vågen närmar sig allt mer för varje sekund som går. Jag kan nästan känna tyget från en av kollektionerna smeka mitt ansikte nu. "Nej, jag ska överleva", tänker jag. "Jag ska ta mig till Champs Elysee och konsumera det allra nyaste och fräschaste i modevärlden, de här kollektionerna kommer att vara ute inom en veckas tid". Och i sista sekund lyckas jag väja undan och styra ut på lugnare vatten. Nu slår stereon över till Debussys Claire de Lune istället och jag somnar fastsurrad i kontorstolen. Jag drömmer om Chanel och alla riktigt stora märken som jag kommer att inhandla men plötsligt störs jag ur min sömn av en plötslig duns. Det visar sig att mitt skrivbord är framme! Jag befinner mig inne på ett av varuhusen i Champs Elysees lager. Jag sliter mig loss från stolen och tittar ut över den stora lagerlokalen samtidigt som SatiesGymnopedie spelas i stereon. "Jag är framme", säger jag för mig själv. "Jag är framme!"