Depression

Jag satt ensam i min dunkla lägenhet. Väggarna omringade mig som en flock hungriga lejon som bara väntade på hoppets sista andetag. Jag stirrade på den stora högen av tygstycken som jag förr kallade kläder. Högen reste sig över mig som ett stort svart torn redo att rasa över mig i vilken sekund som helst. Jag svettades, kände hur mitt hjärta bultade snabbare i takt med klädhögens gugningar. "Vilken sekund som helst nu", tänkte jag för mig själv och knöt näven hårt redo för en plötslig död. Kläder är ett livsfarligt ting, för mycket av det kan kväva en. En hög duns och så var allt över; min livlösa kropp låg där under det stora berget av kläder. Nu hade väggarna slutat röra sig och allt var tyst...precis som det skulle vara en vanlig Söndags kväll. Jag frågar mig än; blir man deprimerad av konsumtion av kläder? Nej såklart! Man blir bara lyckligare! Dock så vill jag med detta visa att The Feeling Winter 08 är depression.